Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Sphinx | The Christmas Fair | klassisk |
Related Artists:
Justus Suttermans
(b Antwerp, bapt 28 Sept 1597; d Florence, 24 April 1681). Flemish painter Flemish painter,He is chiefly notable for his portraits of members of the Medici family as he was his court painter. His work can be found in both the Palatina Gallery and the Uffizi Gallery in Florence, and in many other galleries around the globe. During his lifetime he was feted as the finest portrait painter in Italy. He studied early on in Flanders and Antwerp, possibly with artists such as Villem de Vos, a nephew of the painter Marten de Vos and also Frans Pourbus the younger. He was eventually invited to Florence under the patronage of the Medici Family where he studied Italian portraitists such as Il Guercino, the Spanish Diego Velazquez and France's Pierre Mignard.
Jean Baptiste Oudry
French Baroque Era Painter, 1686-1755 French painter. He was the principal animal painter and one of the foremost decorative painters during the first half of Louis XVs reign. After initial training as a portrait painter, he concentrated on still-lifes; by the 1720s he had also begun to establish himself as a specialist in hunting scenes, game-pieces and portraits of animals. He ran an active workshop, often keeping his best originals for years and selling copies and (more or less autograph) variants. In the 1730s he was most active as a tapestry designer, making numerous designs for the royal tapestry works of Beauvais and the Gobelins, and he continued to produce his brilliantly painted hunts, still-lifes and studies of animals and birds to the end of his career.
ANTONIAZZO ROMANO
[Italian Early Renaissance Painter, 1430-ca.1510 Antoniazzo was born in the Colonna quarter of Rome. He was influenced at first by the decorative manner of Benozzo Gozzoli and Beato Angelico, as well as by the local painters of Lazio. His first recorded work is from 1461, a replica (untraced) of the miraculous Virgin and Child of St. Luke in the Basilica of Santa Maria Maggiore of Rome, for the seignior of Pesaro, Alessandro Sforza. From 1464 he worked for the papal court, producing at first a triptych of the Virgin and Child with Saints in Rieti. In 1467 he completed the decoration of the funerary chapel of Cardinal Bessarion in the church of Santi Apostoli of Rome, not far from his birthplace. In the centre of the decoration was an icon of the Virgin, now in the Chapel of St Anthony, a copy of the Byzantine icon in the Santa Maria in Cosmedin, the church of the Greeks in Rome. This icon in the Santi Apostoli is one of the most remarkable examples of Antoniazzo's considerable production of Virgins, generally taken from Byzantine models: he was indeed a much sought-after copier of icons. Later he worked to a series of frescoes in the Monastery of Tor de' Specchi in Rome, featuring stories of the life of S. Francesca Romana, and to the decoration of the public rooms of the Palazzo Venezia. In the 1470s Antoniazzo worked to the decoration of the Vatican Palace with artists like Perugino, Melozzo da Forl?? and Ghirlandaio. Through their influence his figures acquired gentler expressions and their garments were ornamented with decorative patterns, though always retaining several Medieval features. Together with Melozzo he worked to frescoes in Santa Maria sopra Minerva, and subsequently painted for that church a famous Annunciation (1482). The painting shows the Dominican Juan de Torquemada (cardinal) (d. 1468) presenting poor girls dowered by the guild of the Annunciation that he founded to the Virgin Mary. In the years between 1475 and 1480 Antoniazzo's production of altarpieces and panels with images of the Virgin increased as a result of the encouragement of the cult of the Virgin by Pope Sixtus IV. His later works show an increasing mannerism in their features, which were later imitated by several painters, whose works had been often attributed to the master. Antoniazzo was one of the three founders of the Compagnia di San Luca, the guild of painters and illuminators in Rome, and signed the statutes in 1478.