Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Sphinx | The Prodigal Son | Eric XIV, King of Sweden | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm |
Related Artists:
Moritz Daniel Oppenheim
(January 7, 1800, Hanau, Germany - February 26, 1882, Frankfurt am Main) was a German painter who is often regarded as the first Jewish painter of the modern era. His work was informed by his cultural and religious roots at a time when many of his German Jewish contemporaries chose to convert. Oppenheim is considered by the scholar Ismar Schorsch to be in sympathy with the ideals of the Wissenschaft des Judentums movement, because he remained "fair to the present" without denying his past. Oppenheim was born to Orthodox Jewish parents at Hanau, Germany in 1800; he died at Frankfurt am Main in 1882. His niece was the wife of student and fellow painter Benjamin Prins, Rosa Benari. He received his first lessons in painting from Westermayer, in Hanau, and entered the Munich Academy of Arts at the age of seventeen. Later he visited Paris, where Jean-Baptiste Regnault became his teacher, and then went to Rome, where he studied with Bertel Thorwaldsen, Barthold Georg Niebuhr, and Friedrich Overbeck. There he studied the life of the Jewish ghetto and made sketches of the various phases of its domestic and religious life, in preparation for several large canvases which he painted upon his return to Germany. In 1825 he settled at Frankfurt, and shortly after exhibited his painting David Playing Before Saul, to see which a great number of admirers from all parts of Europe visited his studio. In 1832, at the instance of Goethe, Charles Frederick, Grand Duke of Saxe-Weimar-Eisenach conferred upon him the honorary title of professor.
Johann Gottfried Steffan
1815-1905 Swiss painter. He moved to Munich in 1833 after an apprenticeship as a lithographer in Wedenswil. He studied at the Akademie der Bildenden Kenste and the Polytechnikum in Munich. He was impressed by Carl Rottmann's Italian landscapes and decided to devote himself to landscape painting. He travelled to Italy in 1845 and to Paris in 1855; he subsequently began to concentrate on painting lake and mountain scenes, for example Lake Starnberg in a Storm (1873; Zurich, Ksthaus), at which he was highly successful. He undertook numerous study-visits to Bavaria and Switzerland, often accompanied by his pupils Traugott Schiess (1834-69) and Otto Frölicher. In Munich Steffan became friendly with Rudolf Koller, Johann Caspar Bosshardt (1823-87) and Arnold Becklin, and under his leadership the 'Schweizer', as these artist-friends were known collectively, formed their own group.
Jerome-Martin Langlois
French Academic Painter, 1779-1838