Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | joran persson och karin mansdotter | Eric XIV, King of Sweden | klassisk | The Christmas Fair |
Related Artists:
velazqufz
1625-30 devonshire collection, chatsworth
GREGORIUS, Albert
Belgian painter b. 1774, Bruges, d. 1853, Bruges
Anthonie Palamedesz
, also Anthonie or Antonie Palamedesz., (1601, Delft - ca 27 November 1673, Amsterdam), was a Dutch Golden Age portrait painter. According to Houbraken his father was a Flemish sculptor who carved semi-precious stone such as Jasper, Porphyry, and Agate into vases and other decorative art. His father had traveled to England in service of King James of Scotland, but after Anthonie's older brother Palamedes was born, the family returned to Delft where the boys grew up. Anthonie survived his brother Palamedes who died young in 1638. He entered the Delft Guild of St. Luke in 1636 and was in 1673 hoofdman or deacon of that guild for the last time. Palamedes primarily painted portraits and genre works, while his brother Palamedes Palamedesz. I was a battle scene painter. According to the RKD, Anthonie was the oldest brother, taught by Michiel Jansz. van Mierevelt and Hans Jordaens and had joined the Delft Guild of Saint Luke already in 1621. He was married twice, and had four children in total. His pupils were his younger brother Palamedes, his own son Palamedes II, and the painter Ludolf de Jongh. Anthonie died in Amsterdam in 1673.